Nationaldagsfirande

Igår höll jag mitt allra första nationaldagstal, i Albökegården. Efter talet fick jag ett av de tyngsta uppdrag man kan tänka sig… jurymedlem i den traditionella kaktävlingen! Jag vill tacka alla inblandade för ett trevligt evenemang. Är ni nyfikna, kan ni läsa mitt tal nedan.
       

Nationaldagstal

Kära nationaldagsfirare!

I dag hyllar vi Sverige – grattis kan vi säga till varandra. Vi bor ju i ett vackert, välordnat och förhållandevis lugnt land. I en något så när trygg del av världen.

Mitt namn är Marcel van Luijn från Köpingsvik och jag brukar beskriva mig själv som mångsysslare: jag är deltidspolitiker, utbildad lärare och företagare med både B&B och översättningsverksamhet.

När jag blev tillfrågat att tala här idag var min första reaktion… ”men jag är ju inte ens svensk medborgare!” Sedan tänkte jag att det nog inte spelar så stor roll vad som står i passet. Det handlar ju mer om hur man uppfattas. Och att man känner sig delaktig i samhället, eller med andra ord: att man har integrerats.

Det är väl det det handlar om just idag, när många nya svenskar runt om i landet firar sitt svenska medborgarskap – att de är en del av det svenska samhället.

Det jag noterar är att svenskarna inte firar nationaldagen med nationalistiska utsvävningar och överdrivet flaggviftande. Det är mer ett slags upphöjt lugn. Högtidligt, som i kväll här i Alböke och på många andra ställen. Men samtidigt jordnära… med en kaktävling! En alldeles lagom nationaldag alltså.

Lagom sägs vara ett typiskt svenskt ord, ett av de första begreppen jag fick lära mig när jag kom till Sverige för 10 år sedan och lärde mig svenska på SFI. Och med ordet lagom kommer även en grundinställning – en förutsättning för vår vilja att kompromissa, att sträva efter samförstånd, att lyssna, att låta olika röster komma till tals.

I det här landet firar vi en lagom nationaldag.

Men jag upplever inte att svenskarna känner mindre stolthet för Sverige bara för det. Ibland blir man dock lite hemmablind. Ibland bör vi stanna upp och inse vilket bra land vi lever i.

Ett land där medborgarna har bättre förutsättningar än i många andra länder, till ett gott och värdigt liv. Men också ett öppet och välkomnande land.

Och vi bor i en välkomnande kommun.

Här på hemmaplan märker vi att många flyktingar gärna vill stanna kvar i Borgholms kommun. De trivs här och jag tror också att förutsättningar för en bra integration är bättre här än exempelvis i storstäderna.

Jag är själv uppvuxen i en ”problemförort” och jag kan intyga att det är en tuff miljö för barn att växa upp i.

Vi valde att våra barn skulle få växa upp här på landsbyggden. Vi hade redan år 2000 ett sommarställe på Öland… den gamla lärarbostaden här i Alböke! Sedan fick smak för att komma hit permanent. 2007 gick flyttlasset från Nederländerna till Köpingsvik.

Det var genom olika engagemang i föreningslivet som jag ”kom in i samhället” och lärde känna folk. Företagareföreningen, hembyggdsföreningen, barnens kompisars föräldrar och inte minst den lokala politiska föreningen. Det finns många olika sätt att engagera sig i samhället och bidra med sina kunskaper och erfarenheter.

Engagemanget är viktigt för att hålla glesbygden levande, samtidigt som en levande demokrati bygger på ett brett engagemang. Det innebär inte att man alltid får som man vill. Men att vara delaktig och bidra i stället för att tänka att ”det där tar nog någon annan hand om”. Vi tillsammans är samhället.

Och då handlar det egentligen inte så mycket om att vifta med flaggor en dag om året. Det gäller att varje dag ta chansen att hylla Sverige. Det gör man bäst genom att vilja vara med och påverka samhället genom alla olika kanaler som finns. Vi ska vara rädda om dessa demokratiska möjligheter som bygger och utvecklar samhället.

Sedan är det är upp till dig, mig och oss alla.

Låt oss tillsammans utbringa ett fyrfaldigt leve för Sverige!

Dags att sätta ned foten angående trygghetsboende

Under 2015 yrkade Moderaterna vid flera tillfällen att någon form av trygghets- eller mellanboende ska skapas på Ekbacka. När beslut togs angående ombyggnation av två HVB-korridorer i Ekbacka (december 2015), visade Moderaterna kompromissvilja under förutsättning att vårt förslag om trygghetsboende skulle tillgodoses.

Därför är det obegripligt att denna fråga nu skjuts ännu längre framåt och ska ingå i en kommande fullmäktigeberedning. Denna beredning kommer troligen inte vara färdig förrän i hösten 2018, kanske ännu senare.

Det ska inte behöva ta minst 3-4 år innan Moderaternas förslag tas upp, när det är så uppenbart att behovet av trygghetsboende är stort i Borgholms kommun.

Vilket är viktigare för S, vallöften eller makten?

Det kan man verkligen fråga sig efter dem senaste sammanträden med kommunfullmäktige i Borgholms kommun, där olika S-motioner behandlades. Dessa motioner lämnades in av nuvarande kommunalråd Ilko Corkovic (S) under valrörelsen 2014, och jag var så naiv att tro att det handlade om förslag som Socialdemokraterna ville genomföra ifall de fick makten.

Men icke.

Sedan valet 2014 styrs Borgholms kommun av en S-dominerad majoritet som alltså har all möjlighet att förverkliga sina förslag, bl a tidigare motioner. Men när dessa motioner nu kommer upp för behandling i kommunfullmäktige visar det sig att kommunalrådet inte alls är intresserat längre.

Exempel 1 (mars 2017):

S-motion om ”att utarbeta ett akut handlingsprogram med inriktning att vända den negativa befolkningstrenden” med fokus på ”fem områden: förbättra företagsklimatet i kommunen, skapa nya arbetstillfällen, skapa ett snabbare och effektivare plan- och bygglovsarbete, förbättra utbudet av boendemöjligheter, ge förutsättningar för ett långsiktigt och framtidsorienterat politiskt ledarskap”. Inlämnad februari 2014.

Om läget var akut 2014, varför vänta 3 år? Jag tycker frågorna är lika angelägna idag än vad de var då, men majoriteten anser att allt detta redan är löst nu och motionen anses besvarat med en tjänsteskrivelse som inte visar hur vi nu har ett ”snabbare och effektivare plan- och bygglovsarbete”, ett ”förbättrat utbud av boendemöjligheter” eller ”förutsättningar för ett långsiktigt och framtidsorienterat politiskt ledarskap” (vad är det?).

Exempel 2 (maj 2017):

Bifallen S-motion om ”att efter en ekonomisk bedömning succesivt införa konceptet Mina Timmar inom kommunala hemtjänsten”. Inlämnad januari 2014.

Enligt återrapporteringen har inget hänt pga motionen, därför att behovsbedömningen redan fungerade bra innan motionen kom. Jo, det visste vi ju, men motionen är bifallen och ska verkställas. Så jag frågade kommunalrådet varför han inte kämpar för egna förslag som var så viktigt när Alliansen styrde.

Inget svar.

Allt detta visar på en stor brist på respekt för väljarna. Det politiska systemet missbruks för röstfiske med billig populism. Kommunalrådet vill inte driva frågorna åt väljarna. Det var makten i sig som var målet.

Moderaternas förslag om trygghetsboende

Insändare i Ölandsbladet 16 maj 2017.

I en insändare skriver SPF:s Stefan Fosseus om behovet av boendeformer för dem som inte längre kan eller vill bo kvar i eget hus. Förslaget är helt i linje med Moderaternas förslag om trygghetsboende på Ekbacka, vilket jag har drivit sedan drygt två år tillbaka.

När beslutet togs att bygga två nya HVB-korridorer för ensamkommande ungdomar lovade majoriteten att tillgodose Moderaternas önskan att någon form av mellan- eller trygghetsboende skulle etableras på Ekbacka.

Tiden går och det är nu dags att infria dessa löften och börja planera för byggandet snarast. Det skulle ge våra äldre tillgång till en trygg boendemiljö med social samvaro, gemenskap och möjlighet att ha måltider och andra aktiviteter tillsammans. En positiv konsekvens är så klart att dessa äldre lämnar en villa eller lägenhet efter sig, vilket ger snurr på bostadsmarknaden.

Marcel van Luijn (M)
Oppositionsråd

Kostnadschock på Höken

Denna artikel publicerades i Ölandsbladet, lördag 11 februari 2017.

Ekbacka ansågs för dyrt, nu börjar notan för socialförvaltningens flytt till Höken nå samma belopp.

14,9 miljoner kronor – efter avlutad anbudsprocess står det klart att där landar notan för att bygga om på fastigheten Höken i Borgholm.

Beloppet överstiger vida det maxtak fullmäktige något luddigt formulerade fram 2015 i samband med köpet av den åtta miljoner kronor dyra fastigheten: ”Direkt fastighetsanpassning får maximalt kosta två miljoner kronor.”

Köpet orsakade politisk strid då och oppositionsrådet Marcel van Luijn (M) är inte gladare i dag.

– Jag är chockad och så klart inte nöjd, säger han och anser att den styrande majoriteten med kommunalrådet Ilko Corkovic (S) i spetsen skönmålat ombyggnadskostnaden.

– Det var ”bara att flytta in”, kommunalrådet visste ju, han hade jobbat i lokalerna.

– Jag ser det som ett oerhört bekymmer att man inför fullmäktige förespeglade en billig lösning och sedan hamnar totalkostnaden långt därutöver, säger Marcel van Luijn och befarar att kostnaden passerar 30 miljoner, i paritet med vad socialförvaltningens flytt till Ekbacka skulle ha kostat.

Dessutom kritiserar han kommunalrådet för löftesbrott gällande sista-datum för inflyttning, utlovade datum som sedan passerats eller kommer att passeras.

– Tre brutna löften i rad är lite oroväckande, hur ser han på den saken nu? Majoriteten har en hel del att förklara för fullmäktige.

Kritiken till trots lär anbudet godkännas av kommunstyrelsen.

– Jag vill inte förhala processen, det finns inga andra alternativ kvar. Det är hög tid för personalen på socialförvaltningen att få bra arbetsmiljö, säger Marcel van Luijn.

Kommunalrådet Ilko Corkovic är inte överraskad över kritiken och är själv besviken.

– Jag hade gärna sett ett lägre belopp. Men det har gått två år sedan köpet och vi har överhettad byggsektor som tillsammans med de krav som ställs på ombyggnationen drivit upp priset.

Ilko Corkovic anser att en satsning på Ekbacka dels blivit dyrare än Höken, dels omöjliggjort nu genomförda investeringar.

– Sätter man ihop pusselbitarna har skattebetalarna vunnit på Höken, vi har inte förlorat på affären.

Bland ”pusselbitarna” Ilko Corkovic räknar upp finns bland annat hyresintäkter genom uthyrning till Arbetsförmedlingen, boende till ensamkommande där kommunen undvikit dyra externa boendeformer och i förlängningen tvärtom fått betydande intäkter, samt ny tomtmark som ska planläggas för bostadsändamål.

– Men framför allt handlar detta om att få bra arbetsplatser för socialförvaltningen. Nu får vi 60 arbetsplatser i en energieffektiviserad byggnad med bra ventilation.

Hur ser du på kritiken om löftesbrott?

– Jag är självkritisk, men vi måste också tänka på den situation vi var i. Flyktingkrisen gjorde att vi inte kunde leverera på alla områden, det handlade om att folk skulle få tak över huvudet.

– Och nu tutar vi i gång och jag vill tacka personalen för att de stått ut och väntat.

Planeringen är klart för inflyttning, om allt löper som tänkt, i mitten av det sista kvartalet i år.

Finansiellt ska prislappen för Höken inte vara något bekymmer. Vad Ölandsbladet erfar är fjolårets resultat det bästa någonsin, dessutom är likviditeten mycket god. Bokslutet 2016 ska presenteras vid en presskonferens på måndag.

 

Demokrati eller populism?

Sedan kommunstyrelsen tog beslutet att göra om rekryteringsprocessen av en kommunchef till Borgholms kommun har drevet varit igång. Främst genom Ölandsbladet har kommunalrådet och tf kommunchefen kunnat beklaga sig på vissa politikarnas åsikter.

I detta sammanhang är det anmärkningsvärt att den demokratiska aspekten har glömts bort. I kommunstyrelsen röstade ju 5 av 6 partier för Framtid Ölands förslag att göra om rekryteringsprocessen och att anlita en rekryteringsbyrå – nämligen Framtid Öland, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet. Endast Socialdemokraternas tre ledamöter hade en avvikande syn. Ännu mer anmärkningsvärt är det att t o m MP – som ingår i det rödgröna blocket och dessutom sitter på en S-mandat! – övergav S politik.

En utgångspunkt i politiken att man aldrig ska kritisera media. De senaste veckornas rapportering om rekryteringsprocessen kräver dock lite reflektion kring medias ansvar i denna fråga.

Istället för att analysera det allvarliga läget i borgholmspolitiken, med ett svagt minoritetsstyre som inte var överens, väljer Ölandsbladet alltså att angripa Moderaterna och då främst mig som person. Varför låtsas tidningen att ett Oppositionsråd bär ansvaret för kommunens politik, när det var ett av de styrande koalitionspartierna som la förslaget? När det är i själva verket kommunalrådet som visar oförmågan att ena politiken och istället polariserar debatten?

Om det vore så att Moderaternas ställningstagande bygger på ett “behov av att vinna röster och val eller att bli populära i byarna”, som en insändare skrev, då hade vi ju tvärtom röstat för att anställa den populära tf kommunchef. Det hade varit det populistiska valet. Istället kom vi överens i vår partigrupp att stödja ett motförslag, om ett sådant skulle presentera sig. Som politiker måste man nämligen också vara beredd att ta obekväma beslut.

Ölandsbladets drev bygger på utgångspunkten att offentlighetsprincipen ger dem rätt att skriva vad som helst om kandidater som söker sig till kommunchefsjobbet. Och att jag inte förstår det. Det gör jag såklart. Vår demokrati bygger ju på fri press och offentlighetsprincipen. Medias roll är dessutom att granska makten. Men för mig går gränsen när media försöker påverka politiska beslut innan dessa tas. En annan gräns är personangrepp som Ölandsbladet använder sig av när de “bemöter” min insändare. Istället för att reagera på fakta beskriver tidningen min insändare som en “efterhandskonstruktion” vilket är ett känt knep för att förminska motståndaren utan att bemöta kritiken. På detta sätt skapar tidningen politikerförakt och polarisering – det finns de “goda” som tycker som oss och de “onda” som inte gör det.

Tänk dig själv att du söker till kommunchefsjobbet i Borgholm och får läsa flertal gånger att kommunalrådet föredrar anställa tf kommunchef. Att en lokaltidning beskriver tf kommunchef som “megafavorit” till jobbet med “goda vitsord från kommunledningen” och med odds 1,17 när du själv som sökande får odds 15,0 eller 25,0. Det kanske skulle kännas som att det redan är uppgjort?

Man ska inte underskatta den makt en lokaltidning faktiskt har. För många medborgare – främst på norra Öland – är Ölandsbladet den enda informationskälla när det gäller lokalpolitik, vilket innebär ett stort ansvar. Offentlighetsprincipen och fri press är otroligt viktiga i en demokrati. Häromdagen skrev Tidningsutgivarna: ”Vi är självkritiska. Men vi kompromissar aldrig när det gäller journalistikens kärnuppdrag. Vi ska fortsätta att vara källkritiska, redovisa fakta, granska kritiskt och hålla hög relevans. Sanna, riktiga nyheter.”

Här har vissa en resa framför sig.

Protokollsanteckning ang hyresavtal Folkets hus

Efter behandling av KSAU-ärende ”Hyresavtal Folkets hus” lämnade jag in följande protokollsanteckning:

Kulturskolans verksamheter saknar i dagsläget egna lokaler och det är sorgligt att de under en kort tidsperiod har blivit tvungna att flytta flera gånger. Jag har inga synpunkter på att de nu får lokaler i Folkets hus tills de kan flytta in i Kronomagasinets renoverade lokaler.

Jag ifrågasätter däremot hyresnivån på 35 000 kronor per månad. Min fråga till kommunalrådet om detta motsvarar en marknadsmässig hyra fick inget svar. Dessutom tycker jag det är anmärkningsvärt att kommunalrådet (enligt egen utsago) själv förhandlade med Folkets hus om hyresnivån. Desto mer anmärkningsvärt var det att kommunalrådet valde att inte delta i detta beslut ”pga jäv”. Anser man sig vara jävig i detta ärende borde man absolut inte vara inblandad i hyresförhandingar.

Sedan tycker jag att man borde ta hänsyn till det faktum att Folkets hus redan får 235 000 kr per år i 15 år i kommunalt bidrag, när man diskuterar hyresnivån för kulturskolan.

Jag valde att acceptera avtalet för att inte göra det ännu mer besvärligt för kulturskolans rektor, lärare och elever, som har fått utstå mycket när det gäller lokalfrågan den senaste tiden. Men jag ställer mig frågande till den höga hyresnivån för en kommunal verksamhet, och att kommunalrådet först själv förhandlar om hyran, sedan svär sig fri från beslutet genom att hävda jäv.

Marcel van Luijn (M)